Det är inte lätt, men jag vet att det är värt det.
Varje dag får jag vara på min vakt för att inte "råka" köpa en cola eller ta ett glas på lunchstället, bara av ren vana.
Jag vet att jag kommer vilja dricka det igen... Ok, det var dåligt formulerat. Jag vill dricka cola ungefär varje vaken minut. Men en dag kanske, kanske, jag kommer kunna ta ett glas bara för att det är gott utan att hamna i behovet igen.
Hamnade på akuten häromdagen. Inte på grund av colan - eller, vad vet jag - men på grund av att min galla bråkade med mig.
Fantomsmärtor, sa jag.
Nej, riktiga smärtor, sa läkaren. Trots att jag saknar gallblåsa (och den 3 centimeter stora sten som kilat fast sig i gallgången. Fast, den saknar jag ju knappast...) har jag fortfarande gallproduktion och kan därför få nya besvär.
Jo, tack... jag märkte det...
Nåväl. Ingen fara på taket denna gång. Men under de knappt två timmar jag fick sitta i väntrummet fick jag sitta och trängas med varuautomaterna. Och, gissa vad de hade där...
Jomen, visst. Men nej, jag köpte ingen. Var tillräckligt distraherad av mitt potentiella dödliga tillstånd för att låta bli. Tack för det, Vårdguiden och Vårdcentralen.
Så, den dagliga kampen mot suget går vidare.
En dag kommer jag tycka att det är värt det. Men den dagen är inte idag.
1 kommentar:
Being addicted to caffeine is a very real problem. I understand. One of the girls I work with has the same problem. She opens a can the second she sits at her desk and several more during the day. When they start to go flat (no fizz left) she opens another one. She doesn't drink them for refreshment but simply for the caffeine need. Fight on the good fight!!
Skicka en kommentar