Från Javel till Trocadero via New York

Efter ett par byten på tunnelbanan, som här i det 16:e arrondissementet går ovan jord, kom jag fram till Javel där jag hoppade av och traskade över Pont du Garigliano. Pont betyder allltså bro om jag glömt säga det. 

Från bron har man en fin utsikt över Seine och Eiffeltornet. På vänstra sidan flockas bostadshusen medan glas- och stållådor för finanser reser sig till höger. 

 Nu närmar jag mig anledningen till min resa hit. Till Javel, alltså, inte Paris.

Ni ser henne där borta till höger. Framför tornet. 

Jajemen, där är hon. 

Frihetsgudinnan. 

. 

Hon är en kopia på den mer berömda New York-varianten. Lär mer här.
Med lite god fantasi kan man ju nästan låtsas att man är i New York.

Fast, varför vill man det när man är i Paris?

Frihetsgudinnan står i ena änden av en lång konstgjord ö som ligger mitt i floden och sträcker sig från Pont de Grenelle till Pont de Bir-Hakeim. 

Den som bor i det gröna tältet kanske inte har mycket här i världen, men en tjusig utsikt har han/hon i alla fall. 

Bron Bir-Hakeim leder till tunnelbanestationen Passy som är en dröm för folk som gillar gjutjärn i art noveau-stil. Det gör ju jag. 

Men väl framkommen hit, till delmål två, var jag så hungrig och trött att jag inte kunde bry mig mindre. Såvida det inte gick att äta ville jag inte ta kort på det. 

Å andra sidan ger det mig ju en bra anledning att åka tillbaks... :)

En kycklingpaj och en crepe med socker senare och fotolusten hade vaknat igen. 

Fötterna var dock mycket tveksamma till att gå tillbaks till Passy och styrde istället kosan via Palais de Chaillot (ovan) via Jardins du Trocadéro (nedan) och över bron till Eiffeltornet. 

Det kommer mer härifrån om ett par inlägg. 

Souvernirkiosk, turister, övergångställe och Eiffeltorn. Paris i ett nötskal. 

Eiffeltornet är nog en av världens mest fotograferade byggnader. Och jag förstår varför.

Visserligen står det bara där. Men det är ett mycket tacksamt motiv, och variationerna tycks aldrig sina.

En ny trend - för mig i alla fall - var fotograferande med hjälp av surfplatta. Det är säkert jättefiffigt. Men jag kan inte låta bli att tycka att det ser otympligt ut. Jag tycker det är knepigt nog att fota med mobilen. 

Fast, det funkar ju också.

På snabbvisit i Montparnasse

Efter att ha strosat runt i ett nästan folktomt Montmartre tog jag linje 12 från Abesses till Montparnasse. Eller  Montparnasse Bienvenüe, som den stora knutpunkten under det höga, höga tornet heter.

Här skulle jag byta tunnelbana, men trots ihärdigt studerande av kartor samt läsande på skyltar lyckades jag med konststycket att helt enkelt tappa bort min destination. Jag visste precis vad jag letade efter - men varje krök jag följde ledde mig till fel linje, eller tillbaks där jag började. 

För att jag skulle slippa känna mig som en komplett idiot - och som en dålig ursäkt för att få användning av min €5-kartbok - gick jag upp i gatunivå istället och fortsatte ovan jord.
Enligt min uppskattning hade jag ca 700 meter att gå, så det var ju inte nödvändigt att hitta Metro-linjen. Bara väldigt retligt att inte göra det.

 

Ovan jord väntade solsken och det 210 meter höga Tour Montparnasse - den enda skyskrapa som byggts i centrala Paris. När man ser kontrasten till de betydligt lägre (och vackrare) husen runt omkring förstår man varför Parisarna protesterade. 

Jag promenixade längs Boulevard du Montparnasse och såg Paris vakna till. Caféägare sopade trottoaren, folk gick och cyklade på väg till jobben och polisen tittade till en äldre herre som tillbringat natten på trappen till en kyrka. De försökte övertyga honom om att han skulle följa med till sjukhuset, men det ville han då rakt inte. Han mådde finfint, minsann!

Efter att ha svängt höger ner på Boulevard Raspail bytte jag trottoar och passade på att ta ett kort på Tour Montparnasse och kyrkogården med samma namn. Den är värd ett besök.
Inte lika stor som Père Lachaise, men det finns många vackra och...ehum...intressanta gravprydnader. En kalkon snidad i trä, till exempel. Vem vill inte ha en sån på sin grav?

Tour Montparnasse med ett hörn av kyrkogården till vänster.

Men nu var det inte snidade kalkoner (eller var det en pelikan?) som jag skulle tipsa om egentligen. Inte gravar heller. Jag vill dock fortfarande tipsa om att åka upp till toppen av Tour Montparnasse och kolla in Eiffeltornet lite från ovan. Och resten av Paris också för den delen. 

Så vad var det då som fick mig att åka hit? Ett palats? En kyrka? En romersk lämning? Vad? Vad?

Jo, det ska jag berätta. En gatsnutt. 

Och inte vilken gatsnutt som helst - utan Passage d'Enfer.

Och vad är det som är så speciellt med den då? Undrar ni. Jo, det ska jag inte berätta - men jag ska försöka visa det. 

Är det inte vackert, så säg? Jag vågade inte kliva in genom den stängda grinden, för gatan, som är L-formad, är avstängd i båda ändar och ser väldigt privat ut.
Den ser också väldig pittoresk ut med sina fönsterluckor i härligt dämpade färger. 

Elegant och sobert, men samtidigt fräckt och lockande. Lite som Paris självt.

Ja, vad sjutton. Vi tar väl en till innan vi åker vidare.