Sven skulpterar

Stormen Sven som drog fram över Sverige i förra veckan ställde till med mycket elände.

Här i Stockholm hade han tappat farten, men lyckades i alla fall skapa lite vinterstämning.

Idag tog jag en sväng runt udden och inspekterade vad han pysslat med - förutom att skapa en skridskobana framför porten - och jag måste säga att jag är imponerad.

Hoppas ni också gillar.

In case of emergency

Brandstegar är något vi inte har mycket av i Sverige.

I Manchester hittade jag ett antal i olika färger och former.

Jag tycker de är jättesnygga.
Och räddar liv.
Lite som brandmän.
I alla fall i fantasin.

Det känns lite såhär.

Jag vet ungefär åt vilket håll jag är på väg åt, kan se att jag inte längre följer de invanda hjulspåren, och jag vet att det är bättre än där jag kommer ifrån.

Men här på mitten av resan är det lite svårdefinierat och läskigt och lätt att tappa sugen.

Ska bli skönt när dimman lättar.

Festblåsa på udden

Nja, dagen efter fest med blåst, om man ska vara petnoga.

Efter att ha sett en tapper/dumdristig seglare försökt kryssa sig fram i halvstormen (och klokt nog vänt tillbaks mot stan efter att seglet varit i vattnet två gånger - ja, fortfarande fastsatt på masten) trotsade jag segheten och släpade mig ut ur lägenheten för att se om jag kunde fånga en våg på bild.

Nu var det länge sedan jag ställde mig frivilligt i motvind, och hade därför glömt att det orsakar blindhet pga akut tårflöde.

Så, det blev inte så mycket kreativt arbete som ren chansning.

Men, även en blind höna hittar en böna. Eller - i detta fall - en våg. Eller två.

Dagarna är korta nu, men vackra nog ändå.

Det är ju inte surfarvågor precis, men betydligt mer vågat än till vardags. 

Eld och vatten. Solen lysen på vattendroppar i blåsten.

Snart kan man sitta här och titta på skridskoåkarna. 

Keltiska karameller

Här kommer ett par bilder till ifrån pärlan Conwy. Lovar att det kommer ännu mer, men det går visst trögare än jag hade tänkt mig. Bilderna blev inte så bra som jag hoppats på. 

Fast, det blir de ju aldrig...

Dessa fantastiska skorstenar. Och slottet, såklart.

Huvudgatan i Conwy.
Försökte beskära bilden så att den inte skulle bli rumphuggen.
Men, det blev den ju ändå... ;)

Skymning över Mälaren

16:33, den 6:e november 2013

Croeso i Conwy

Croeso i Conwy betyder Välkommen till Conwy. 

En av de enklare meningarna att lära sig på walesiska. 

Jag har varit i Conwy en gång tidigare. Eller, rättare sagt, jag har varit nästan i Conwy. Jag har varit i Llandudno Junction, vilket ligger på andra sidan av den långa bro som på ett nästan löjligt spektakulärt sätt presenterar slottet för besökare. 

Den gången (för drygt 20 år sedan) blev det alltså inget besök på rätt sida om bron, förutom en glutt genom tågfönstret på väg förbi, och det misstaget tänkte jag inte upprepa denna gång. 

(Dagsbiljett tur/retur Manchester-Conwy kostar £37)

Tänker presentera denna lilla walesiska juvel lite i taget. Och trots att jag klev av tåget i själva Conwy och alltså inte kom brovägen, tänker jag börja från det här hållet. 

Man kan ta tåget direkt till Conwy, eller hoppa av i Llandudno och promenera den dryga kilometern. 

Det är ingen dum idé, för då får man inte bara se slottet, utan även Great Orme (kullen till höger) och havet. 

Från bron leder en lummig stig ned till tullstugan där man betalar £1 för att gå över hängbron.
Den dramatiska himlen får man på köpet.

Det är ganska pampigt, eller hur?

Det fyrkantiga tornet till vänster är järnvägsbron. Tåget passerar i en grå plåtlåda som effektivt dämpar ljudet. 

Både järnvägsbron och denna gångbro är "moderna ", men passar otroligt bra ihop med slottet.

Texten lyder: "Conway Suspension Bridge. Built by Thomas Telford in 1826".
Det är ju ändå 187 år sedan. Så helt modernt är det ju inte. 

Fast, slottet som bron sitter fast i är ju faktiskt ännu äldre. Med sådär en 650 år.
Mer om det senare.

Castle Approach

För ett par veckor sedan var jag på blixtbesök i Wales. Närmare bestämt i Conwy. En liten stad knappt två timmars tågresa ifrån Manchester.

Här finns ett pampigt slott från 1200-talet, Storbritanniens minsta hus samt mycket välbevarade stadsmurar från vars vakttorn man kan se både hav och berg.

Vill du se något av det bästa Wales har att erbjuda i ett mycket behändigt format - samt äta en färskfångad fish & chips - hoppa på tåget och åk hit.

Alla Helgons Natt

Stora Essingen omgiven av dimma och stjärnor.

Alla Helgons Dag

Hade stora planer på att åka till Skogskyrkogården eller Norra Begravningsplatsen för att spana in det rörande skådespel som är en kyrkogård full av ljus och liv. 

Tyvärr räckte inte orken, så det blev "budgetvarianten", nämligen ett varv runt Katarina kyrkogård på Söder istället. 

Men det var inte fy skam. Fullt med folk, fullt med ljus och till och med en hare som representant för det lokala djurlivet. 

Nu sitter jag hemma och lyssnar på The Damned's "Phantasmagoria" och tänker på de älskade som fick lämna livet för tidigt.

 

Det var kö till minneslunden. Men mina ljus fick också plats. 

Gamla och unga, alla kommer de för att tända ljus för sina kära saknade. 

För en kväll om året (förutom julafton) fylls kyrkogårdarna i Sverige av ljus och människor. 

Nästan alla gravar hade färska blommor och tända ljus. 

Även kyrkan lyste, varm och välkomnande. 

Utanför samlades skuggvarelserna och köade för kaffe och bullar. 

Inne kunde man också tända ljus. Och värma sig med ovan nämnda kaffe. 

Väl hemma igen tände jag ett ljus för mamma och pappa.
Jag vet att ni har det bättre där ni är nu - men jag saknar er. 

Kommande attraktioner

En liten fågel - som vill vara anonym - vill bara viska om att det snart kommer dyka upp bilder ifrån väster på en blogg nära dig.

Till Gröndal längs vattnet

Det är svårt att i ord beskriva lyxen med att bo som jag gör.
Så jag tar med er på en liten promenad för att visa istället.
Vi börjar i Ekensberg och går längs vattnet till Gröndal.
Ta bra skor, det är lite halt på vissa ställen.
Klara? Då går vi.

Från ångbåtsbryggan ser vi Stadshuset kika upp över Långholmen.
Rådhuset och Västerbron anas där i det vänstra brospannet. 

Ni som bara sett Essingeleden från själva leden har kanske sett den röda Aromatic-skylten. Så här ser det ut nedanför. Massor med dunkar med...aromat? och höstlöv. 

Efter att ha gått under bron klättrar vi upp på höjden vid huset med lökkupolen, och här tar vi trapporna ner mot vattnet. Lilla Essingen rakt fram, Alvik till vänster. 

Man måste stanna upp och bara njuta lite också. Och vara tacksam att man går nedför. 

Nu är vi nere vid badplatsen och har alltså kommit över på andra sidan Essingeleden. 

Badplatsen var synnerligen övergiven. Så även stranden som ni kan skymta på andra sidan vattnet, till vänster om bron. 

När jag gick här i somras fick jag armbåga mig fram mellan soldyrkarna. Idag fanns det bara några mulna hundägare. 

Och så stannar vi och njuter lite igen. 

Hösten kan få en att känna sig lite låg, men man får fokusera på det positiva.
De vackra färgerna, den friska luften, lyxen att med gott samvete bygga bo i soffan med filt och gott te. 

Stockholm klär i höst, tycker ni inte det? Nu har vi nått fram till Gröndals Båtklubb och det är Hornstull och Högalidskyrkan vi tittar på. 

Och så var vi framme i Gröndal. Härifrån kan vi ta en buss eller Tvärbanan.
Eller så går vi helt enkelt hem igen.