Idag är vi kvar i Rom, men hoppar tillbaks till Tempietto-dagen. Minns ni att jag sa att jag tog trapporna ner till Trastevere? Inte?
Det är ok, ni måste inte komma ihåg vad jag skriver. Det gör jag ju inte ens själv.
Men det kan komma ett test i slutet av bloggen ;)
Att strosa genom Rom en väldig solig junidag är egentligen inget problem. Snarare tvärtom.
För en amatörfotograf som jag kan det dock hända att det är så ljust att jag inte ser vad jag fotograferar förrän jag kommer hem och tittar i datorn.
Varpå två scenarion kan uppstå.
Antingen ett "Yes! Jag fick med det!" eller mer ofta "Vad sjutton har jag tagit kort på?"
Och stackars kameran kämpar med ljus och skuggor. "Vad vill du? Ska du ha ljust eller mörkt? Bestäm dig, dumma människa. Jag kan inte uträtta mirakel. Ska du ha hus eller himmel?! Äsch, jag struntar i himlen!" Fräser den, lätt överhettad och gör just det.
Att resa med hjärntrötthet light är ett annat spännande element. Efter två fall av utmattningsdepression lägger min hjärna ofta av långt innan jag egentligen är "färdig" med min fotopromenad.
För att undvika det brukar jag försöka att ta ett mål i taget, och om jag lyckas pricka in något sevärt på vägen till och från målet är det ju bara en bonus.
Så, min plan för denna dag var att klättra upp på berget, se Tempietto och sedan sakta strosa genom Trastevere, försöka fånga stämningen, kanske sätta mig någonstans för att ta en tidig lunch och sedan bege mig hemåt för en siesta.
Så, nedför trapporna klättrade jag och hamnade mitt i smeten. Eller, Trastevere.
Det gick... inte enligt planerna. Efter att ha gått lite vilse och snurrat runt ett kvarter två varv informerade hjärnan mig om att den skulle gå ner på standby om ca 5 minuter.
Men, lite stämning fångade jag allt innan dess.
Vattnet är gott och du sparar många eurosar, och definitivt miljö, genom att inte köpa nya flaskor hela tiden. För dricka behöver man när man svettas floder. Drack ca 4 liter om dagen och kissade... väldigt lite. Det ville ni veta, va?
För er som inte har en aning om vad Trastevere är så är det ett område på "andra sidan floden". Trastevere betyder bokstavligt talat "på andra sidan Tibern". Tevere är Tibern på Italienska.
Här bodde förr de som av olika anledningar inte kunde bo i det "riktiga" Rom, och har genom århundradena utvecklat en skön, lite ruffig kultur. Idag kryllar det av turister och erbjuder myllrande gränder, riktigt gamla kyrkor och en bohemisk känsla.
Det är ett bra ställe att strosa omkring i och jag hade gärna gått längre. Men, icke. Hem! Beordrade hjärnan och det var bara att lyda.
Hann i alla fall kika in i områdets huvudkyrka Basilica di Santa Maria in Trastevere. Originalkyrkan är från 200-talet och var ursprungligen ett privat hem som sedan byggdes om till kyrka under 300-talet.
Det vi ser idag är till stora delar från 1100-talet, med tillbyggnader från framför allt barocken (15-1600-tal)
Grejen med Rom i allmänhet är, till skillnad från till exempel England och de restaueringstokiga viktorianerna, är att det som ser gammalt ut i allmänhet faktiskt är gammalt på riktigt.
Som dessa delar av gravmonument inmurade i väggarna, precis som hos Santa Agnese.
Jag vet inte vad det står - men det ser definitivt gammalt och viktigt ut. Någon som vet vilket språk det är? Gammelgrekiska?
Jag hann också pricka av ett annat delmål på min reselista - medan jag vinglade hemåt, mumlande för mig själv - nämligen en basilikaglass från glasskiosken på ön mitt i Tibern. Jag vet, det låter knäppgalet. Basilikaglass?
Men det var nog den godaste glass jag ätit. Och det var en ren fröjd att äta den, ståendes på en 2000 år gammal bro, kikandes ner mot Tiberns brusande vatten.
Sånt gör man inte varje dag. Men... When in Rome... :)
