På snabbvisit i Montparnasse

Efter att ha strosat runt i ett nästan folktomt Montmartre tog jag linje 12 från Abesses till Montparnasse. Eller  Montparnasse Bienvenüe, som den stora knutpunkten under det höga, höga tornet heter.

Här skulle jag byta tunnelbana, men trots ihärdigt studerande av kartor samt läsande på skyltar lyckades jag med konststycket att helt enkelt tappa bort min destination. Jag visste precis vad jag letade efter - men varje krök jag följde ledde mig till fel linje, eller tillbaks där jag började. 

För att jag skulle slippa känna mig som en komplett idiot - och som en dålig ursäkt för att få användning av min €5-kartbok - gick jag upp i gatunivå istället och fortsatte ovan jord.
Enligt min uppskattning hade jag ca 700 meter att gå, så det var ju inte nödvändigt att hitta Metro-linjen. Bara väldigt retligt att inte göra det.

 

Ovan jord väntade solsken och det 210 meter höga Tour Montparnasse - den enda skyskrapa som byggts i centrala Paris. När man ser kontrasten till de betydligt lägre (och vackrare) husen runt omkring förstår man varför Parisarna protesterade. 

Jag promenixade längs Boulevard du Montparnasse och såg Paris vakna till. Caféägare sopade trottoaren, folk gick och cyklade på väg till jobben och polisen tittade till en äldre herre som tillbringat natten på trappen till en kyrka. De försökte övertyga honom om att han skulle följa med till sjukhuset, men det ville han då rakt inte. Han mådde finfint, minsann!

Efter att ha svängt höger ner på Boulevard Raspail bytte jag trottoar och passade på att ta ett kort på Tour Montparnasse och kyrkogården med samma namn. Den är värd ett besök.
Inte lika stor som Père Lachaise, men det finns många vackra och...ehum...intressanta gravprydnader. En kalkon snidad i trä, till exempel. Vem vill inte ha en sån på sin grav?

Tour Montparnasse med ett hörn av kyrkogården till vänster.

Men nu var det inte snidade kalkoner (eller var det en pelikan?) som jag skulle tipsa om egentligen. Inte gravar heller. Jag vill dock fortfarande tipsa om att åka upp till toppen av Tour Montparnasse och kolla in Eiffeltornet lite från ovan. Och resten av Paris också för den delen. 

Så vad var det då som fick mig att åka hit? Ett palats? En kyrka? En romersk lämning? Vad? Vad?

Jo, det ska jag berätta. En gatsnutt. 

Och inte vilken gatsnutt som helst - utan Passage d'Enfer.

Och vad är det som är så speciellt med den då? Undrar ni. Jo, det ska jag inte berätta - men jag ska försöka visa det. 

Är det inte vackert, så säg? Jag vågade inte kliva in genom den stängda grinden, för gatan, som är L-formad, är avstängd i båda ändar och ser väldigt privat ut.
Den ser också väldig pittoresk ut med sina fönsterluckor i härligt dämpade färger. 

Elegant och sobert, men samtidigt fräckt och lockande. Lite som Paris självt.

Ja, vad sjutton. Vi tar väl en till innan vi åker vidare.