Ett steg i taget

Jag vill inte påstå att jag är född utan tålamod. Men jag har inte begåvats med en särskilt stor portion, och det är något jag kämpar med att lära om just nu. 

Jag har under det senaste halvåret fått öva mig på att sätta upp små mål. Ett steg i taget. 

Att inte rusa iväg och försöka göra allt på en gång och tappa sugen halvvägs. 

Som med min ritplatta. Har velat ha en sedan, tja, 1995. Förra veckan slog jag till och köpte en. Den billigaste de hade. För att prova och se om den skulle leva upp till mina förväntningar.

Enligt de filmer jag sett på youtube om detta mirakel till arbetsverktyg (en Intous Draw från Wacom) så skulle mina illustrationer bli så snygga och proffsiga att jag nästan svimmade på kuppen. 

Verkligheten... Nja... Jag blev ju ingen Hans Arnold över natt. Och mina första alster såg ut ungefär som om jag försökt rita med foten. 

Inget ont om fotmålare - de har min största respekt och beundran. De har förmodligen en hel jäkla massa tålamod också. 

Nåja, en vecka har gått, och med en del kämpande har jag lyckats börja få kontroll på kontrollerna. 

Jag är fortfarande ingen Hans Arnold, men med en smula tålamod kan jag i alla fall vara mig själv. 

. 

Selfie :)