Montmartremorgon

Jag har lärt mig en sak om storstäder - Paris är inget undantag - och det är att om du vill ha en chans att se de där charmiga kvarteren som turisterna flockas till så ska du göra det när turisterna inte är där. Annars ser du bara turister.

Sagt och gjort, jag hoppade utsövd ur sängen och traskade iväg till Montmartre (knappt 15 minuters promenad från hotellet) och upptäckte att klockan halv åtta på morgonen har man hela jäkla Paris för sig själv.

Tja, nästan i alla fall.

Om du händelsevis inte känner till Montmartre har du förmodligen inte det minsta intresse av Paris och läser detta antingen för att du är tvungen, eller för att du hamnat helt fel.

Men för sakens skull - Montmartre är som namnet antyder (Martyrens berg) en kulle mitt i stan där helgonet St Denis enligt legenden fick huvudet avhugget och sedan bar det hela vägen upp för backen.

Hade han levt idag hade han förmodligen tagit den lilla bergbanan. Vilket säkert har sin charm - och metrobiljetten gäller här. Men halva charmen är att flåsa sig upp för de branta trapporna och slingrande gatorna, så att man med gott samvete kan slå sig ner vid ett kafé och trycka i sig halva bakverksmenyn.

Det var inga kaféer öppna när jag var där, så jag fick nöja mig med ögongodis. Inga problem alls.

Någon hade visst tröttnat på det där med att resa. 

En nästan full måne sken över Paris i morgonsolen. 

Från Place d'Anvers börjar det stiga uppåt. Sacre Coeur visar sig. 

Jag tog samma trappor upp som förra året. Och jag kan säga att tio kilo och dagliga promenader gör stor skillnad.
Inte mycket till folkliv så här dags, istället vilade morgonfriden över det lilla, lilla torget. 

På Place du Tertre hade några enstaka människor orkat sig upp, men ännu var här tyst och lugnt. 

Såpass att traktens duvor kunde ta sovmorgon. Inga turister, inga smulor. 

Även med gatorna fulla av turister kan man ju se fina saker. Man behöver bara lyfta blicken. 

Gatusoparna (eller ska det vara Gatuspolarna) var vakna. Det här är lite Paris för mig.
Vatten i rännstenen, och framför allt stenläggningen till höger i bild.
 Lägg till doften av nybakat bröd och ni är nästan där. 

Om ni blir törstiga så ska ni inte dricka vattnet i rännstenen, men håll gärna utkik efter den här gröna damen och hennes tre väninnor. Det är en Wallace-fontän. Vattnet här är alldeles gratis och går utmärkt att dricka.
Passa på att fylla på vattenflaskan när ni passerar en. 

Passera Place de Abesses och dess fantastiska tunnelbanenedgång bör ni göra. I alla fall om ni, som jag, är färdiga med Montmartre och är redo att bege er "in till stan".